Därför är sjötomt eftertraktat – klyscha eller vetenskap?

Snart är det sommar och människor färdas till olika smultronställen i skärgården, vid kusten och sjöarna. Varför mår vi så bra ute vid vattnet? Är det för att vardagsstressen försvinner, för att det är så vackert eller finns det rent av en vetenskaplig förklaring?

Att lyssna på ljudet av vågorna när du ska sova eller andra anledningar behöver gå ner i varv, visar sig funka väldigt bra för de flesta.

Foto: Roine Magnusson

Vattnets dragningskraft

I boken Närmare naturen beskriver Åsa och Mats Ottosson hur våra sinnen blir mer vilsamma och hur vi finner ro när vi är vid vattnet. Både ljudet av stillsamma vågor, men också när vi bara sitter och iakttar vattnets rörelser mår vi bra. Den vetenskapliga förklaringen till människans välmående av vatten kopplas ofta till hur vattnet fyller en del av vårt överlevnadsbehov – människan har genom alla tider sökt sig dit vattnet är.

Grundläggande överlevnadsbehov

Idag finns det forskning som bekräftar att folk kopplar samman vatten och välmående. Man söker sig till vattnet för att må bra och man mår bra när man söker sig till vattnet. Den förklaring som oftast dyker upp i vetenskapliga sammanhang är att vattnets närvaro sedan urminnes tider har uppfyllt grundläggande överlevnadsbehov. Våra tidiga förfäder och anmödrar var beroende av förmågan att läsa och förstå ett landskaps faror och möjligheter, inte minst för att kunna hitta mat och vatten. Vi har helt enkelt alltid sökt oss till vattnets närhet. Det bekräftas av arkeologer som studerat var våra tidigaste för­fäder valde att leva sina liv. Lägerplatser nära sjöar och vatten­drag kunde ge direkt tillgång till dricksvatten. Strandnära platser var också ofta lättare att försvara, de lockade till sig villebråd och kunde – åtminstone på vissa ställen (tidvattenstränder och laxälvar till exempel) – vara extremt produktiva när det gällde tillgången till fisk och skaldjur.

Tomglo – naturens egen terapi

Foto: Roine Magnusson

En annan aspekt av vatten som tycks tilltala vårt psyke är den höga graden av levande förutsägbarhet. Tänk på hur det strömmande vattnet rör sig i en bäck eller en älv. Hur dyningarna lapar sanden i vattenlinjen och bläddrar bland klapperstenarna. Hur solglittret dansar på en vattrad sjöyta. Samma sak händer igen och igen och igen, men upprepningen är inte mekanisk utan levande; lika men olika. På så vis påminner vattnets rörelser lite­grann om lågornas dans i en lägereld. Den höga graden av förutsägbarhet gör att våra sinnen, vars jobb det är att hela tiden tolka vad som händer i våra omgivningar och varna oss om något oförutsett inträffar, får det ovanligt vilsamt. Och samtidigt gör det levande inslaget, den lilla graden av variation i upprepningen, att man inte tröttnar. Vi är många som, när vi väl stannar upp inför strandens vågor (eller lägereldens lågor), kan bli sittande länge och bara tomglo.

Närhet till naturen bygger trygghet och existentiellt fotfäste

Detta är ett bearbetat utdrag ur boken Närmare naturen – Vetenskap och vetskap om varför vi mår bra därute av Åsa och Mats Ottosson med fotografier av Roine Magnusson. Efter snart 40 år av forskning har naturens förmåga att göra oss friskare, gladare, lugnare och smartare blivit erkänd på allvar.

Läs mer om boken här.