Häxor – när satans raseri svepte över Sverige

Satans raseri släpps lös i Sverige 1688. En våg av förföljelse bryter ut och kvinnor anklagas plötsligt för att ha samröre med djävulen och för att utöva häxeri. En trolldomskommission med rätt att utfärda dödsdomar sänds ut från huvudstaden. Det blir gnistan som som tänder häxbålen över hela landet. "Det stora oväsendet" har börjat och under denna skräckens tid förlorar närmare 300 oskyldiga kvinnor sina liv.

Häxor är berättelsen om de svenska häxprocesserna, en av vår historias största rättsskandaler. I text och bild levandegörs både offer och förövare – och läsaren ställs inför uppfordrande blickar från ett drömt förflutet.

Bokens text är skriven av Cecilia Düringer, författare, historielärare och prisbelönt programledare för P3 Historia. Pompe Hedengren, konstnär med en lång rad utmärkelser i bagaget, har skapat bokens bilder och vandringsutställningen HÄXOR. Här berättar de om bakgrunden och arbetet med boken.

Vad var det som fick er att vilja skildra häxprocesserna i Sverige och hur har ni arbetat med att balansera fakta och berättande i boken?

Boken föddes ur en utställning om det stora oväsendet, alltså det sena 1600-talets häxprocesser, som Pompe skapade. Historien om den panik som rasade i Sverige under den tiden är djupt fascinerande, och utställningen väckte ett sug att berätta mer, allt det som av utrymmesskäl inte får rum på ett museums skyltar.

Promptografi av Pompe Hedengren. "Gertrud Svensdotter, Österdalälven 1667"

Bokens text berättar det som faktiskt skedde, men bilderna är fantasier om det förflutna. Häxprocesserna är en del av historien som nästan helt saknar bilder och de kvinnor, barn och män som drabbades är ansiktslösa för oss. Med Pompes bilder ges de kropp och blick och även om just de personer som porträtteras aldrig har existerat gör de att människorna från det förflutna kommer till liv.

Häxprocesserna ligger flera hundra år tillbaka i tiden, men finns det paralleller till dagens samhälle som ni tycker är viktiga att reflektera över?

En sak som står klart när man ägnar sig mycket åt historia är hur lika vi är våra föregångare. 1600-talet kan kännas främmande för oss idag vid en första anblick, men när man kommer människorna som levde då lite närmare blir de genast begripliga. Häxprocesserna är ett resultat av rädsla, armod och fanatism – företeelser som vi människor aldrig verkar kunna göra oss fria från. Då som nu finns tendensen att söka efter syndabockar när vi känner att vår tillvaro hotas på ett verkligt eller inbillat sätt. Vi är nog inte särskilt mycket bättre idag på att tygla våra rädslor än man var på 1600-talet

Vilka hoppas ni ska plocka upp och läsa den här boken?

Foto: Gabriel Liljevall

Alla, förstås! Men kanske extra mycket den läsare som inte brukar plöja historieböcker och som kanske ännu inte invigts i hur underbart och givande det är att bekanta sig med det förflutna. Boken är författad med målet att inte bara redovisa en lång rad fakta utan verkligen berätta historien om det stora oväsendet. Med bilderna som låser upp historien blir boken en större upplevelse som bjuder in till att lära känna både offren och förövarna på ett nytt sätt.

Varför tror ni att intresset för häxor och häxprocesser aldrig riktigt svalnar?

Historiens häxprocesser är chockerande, både i sin grymhet och eftersom de är kompletta rättsskandaler – justitiemord på hundratals helt oskyldiga människor. Det är en av anledningarna till att vi i flera sekel ryst åt det som skedde. Berättelserna har också vävts samman med olika idéer om att det faktiskt fanns kvinnor som var riktiga häxor med övernaturliga krafter, och det gör förstås det hela ännu mer spännande.

Det finns vackra fiktiva fotografier som levandegör berättelsen, kan ni berätta lite om det arbetet?

Pompe Hedengren har arbetat med bilderna till boken i två år och har för detta projekt studerat 1600-talets klädedräkter tillsammans med en kostymör specialiserad på historiska kläder. Han skapade flera ca 4000 bilder och valde sedan ut 50 av dessa till boken. För att skapa varje enskild bild har han använt sig av sju olika program. AI är alltså ett verktyg av många för att få fram det önskade uttrycket i bilderna. Det är ett tålamodskrävande digitalt hantverk.