Drömmen om torpet är en del av vår samtid. Oavsett om den handlar om en vardag närmare skog och sjö eller om en lugn tillflyktsort för familjen över helgerna.     Torpet, själva sinnebilden för stor fattigdom och otacksamt råslit, har kommit att symbolisera lata sommardagar. Hängmatteliv. Ett och annat fönster att fixa med på semestern, en brygga som behöver ses över, en eka att ro med en kväll när man får lust att meta. Mycket få har lust att försöka att bli självförsörjande bönder, få har planer på vare sig gris eller ko. Men allt fler talar om ett annat liv. Tänk om man skulle bosätta sig på torpet och ta det lite lugnare? I alla fall en del av året? I alla fall när barnen blir större? Visionen är något mer inåtvänt, mindre utåtriktat. Färre resor långt bort, andra upptäckter på närmare håll. Torpdrömmen handlar ofta om ett långsammare tempo.     I den utvidgade torpvisionen ingår några höns och en katt. Blommande syrener, planer på en sömnig berså. Svalor pipande under takpannorna, en igelkott som spatserar fram om kvällen på jakt efter mat. Lågmälda samtal på bryggan om kvällen. En hund som sällskap under en promenad i skogen. Ett barn som drar på sig gummistövlarna och går för att plocka bär. Tystnad om natten, svart mörker med stjärnor, dagar som kommer och går. Snö som faller, flingor stora som lovikkavantar.   Torpdrömmar handlar om enkla saker. Sådant självklart som har funnits jämt och som finns fortfarande. Bara vi ger oss tid att stillna i steget och se det. Torpdrömmar är en underbar bok, fylld av fakta, nostalgi, livsvisdom, recept och andra tips. Den hämtar mycket ur dåtiden men knyter alltid an till nutiden. Bokens texter bildar en oupplöslig helhet med den genomtänkta formgivningen och de vackra stämningsbilderna i fyrfärg. Lena Katarina Swanberg är journalist och författare. Hon har varit anställd på Expressen och MånadsJournalen. Sedan 1997 arbetar hon som fri skribent. Hon har givit ut flera fackböcker, bland annat Konsten att göra ingenting, och tre romaner.