Så känner du igen våra vanligaste fjärilar

De allra första fjärilarna flög samtidigt med dinosaurierna för ungefär 150 miljoner år sedan. Fjärilar delas in i dag- och nattfjärilar och idag finns omkring 19 300 arter dagfjärilar samt 130 000 arter nattfjärilar. Drygt 150 dagfjärilsarter och 3000 arter nattfjärilar har iakttagits här i Norden.

I boken Nordens fjärilar beskriver Bo Söderström, docent i biologi och chefredaktör på Kungliga Vetenskapsakademien i Stockholm, alla dagfjärilsarter som kan ses i Sverige och övriga Norden. För den som inte vill ge sig på alla 150 arter på en gång har vi valt ut fyra vanliga arter som kan vara lagom att börja med. Håll utkik i trädgården och ute i naturen i sommar!

Makaonfjäril

(eng: Common Swallowtail)

Papilio machaon

Vingspann: 72–90 mm

Kännetecken:

Makaonfjärilen går inte att ta miste på! Den är mycket stor, tecknad i svavelgult och svart och med en iögonfallande svalstjärt. Den gula grundfärgen kan ibland vara blekt gulvit. Det mörka bandet på bakvingen har varierande antal blå fläckar, och ett rött öga ses vid bakvingens hörn.

Levnadssätt:

Fjärilen flyger elegant och kraftfullt. Vid blombesök darrar den med vingarna. Makaonfjärilen flyger ofta till toppen av höga kullar. Detta beteende kallas backkröning och syftar till att hitta en partner för parning. Den besöker även gärna trädgårdarnas syrener. Utmed svenska västkusten uppträder makaonfjäril regelbundet med en andra generation i augusti. Larven är i de första två stadierna svart med en vit ryggfläck och röda vårtor. I senare stadier är den gröngul med svartröda tvärband på varje kroppssegment (se sidan 202). Larverna är relativt lätta att finna om du systematiskt söker genom kärrsiljor på en myrmark.

Livsmiljö:

Vitt skilda miljöer, framför allt på myrar och mossar men även torrbackar, längs vattendrag, på skogsängar och i klippiga kustnära områden.

Värdväxt:

Flockblomstriga växter, särskilt kärrsilja i inlandsmiljöer och strandkvanne utmed västkusten.

Utbredning och status:

Lokalt allmän i hela Sverige men sällan ses mer än någon enstaka fj äril per dag. I Danmark ses arten regelbundet men reproducerar sig inte (kartan anger tillfälliga fynd under 2000-talet). I Norge är arten främst östlig medan den förekommer i hela Finland men är vanligare i sydöstra delen av landet.

Påfågelöga

(eng: Peacock)

Aglais io

Vingspann: 54–59 mm

Kännetecken:

Påfågelögats ovansida är brunröd med sotfärgade ytterkanter och omisskännliga ögonfläckar på såväl framvingen som bakvingen. På bakvingarna är ögonfläckarna blå med breda ljusgrå kanter, och på framvingarna är de brunröda med blå och gula kanter. Undersidan är sotbrun, ett utmärkt kamouflage under övervintringen.

Levnadssätt:

Påfågelögat är en välkänd övervintrare i källare, vindar och uthus. Fjärilen kan bli aktiv under varma vinterdagar. Vingkanterna har utskott som gör att kondensvatten på fjärilen lättare rinner undan under övervintringen. Alla fjärilar som övervintrar som vuxna individer har liknande utskott. Ögonfläckarna på ovansidan visas plötsligt vid störning och används till att avskräcka fiender. Påfågelögat kan också yttra ett svagt trummande ljud då den känner sig hotad!

Livsmiljö:

Blomrika områden såsom odlade marker, ängar, trädgårdar, skogsgläntor och vägkanter. Starkt kulturgynnad och uppträder gärna nära människan.

Värdväxt:

Brännässla.

Utbredning och status:

Allmän i Norden norrut till Bottenviken. Sedan 1975 har arten expanderat norrut i Norden, men påfågelögat är samtidigt mycket känsligt för kalla somrar då populationer regionalt kan försvinna. År 2017 rapporterades bara en tredjedel så många individer i Sverige som året dessförinnan. Uppvisar även migratoriska tendenser i Danmark och södra Sverige och flyger då ut över öppet hav.

Övrigt:

Fördes förr till släktet Inachis men arten anses numera tillhöra samma släkte som nässelfjäril.

Amiral

(eng: Admiral)

Vanessa atalanta

Vingspann: 55–63 mm

Kännetecken:

Ovansidan är mörkt sammetsbrun med ett iögonfallande rött amiralsband tvärs över framvingen och en röd ytterkant på bakvingen. Flera olikstora vita fläckar är insprängda i den svarta yttre hälften av framvingen. Fräscha individer har blå fläckar eller linjer utmed vingarnas ytterkanter. Framvingens undersida har teckningar i rött, blått och vitt, medan bakvingens undersida är fläckigt gråbrun.

Levnadssätt:

De flesta amiraler anländer till Norden i juni och flygtoppen infaller i början av juli. Under eftersommaren vissa år flockas amiraler i trädgårdar ditlockade av blommande fjärilsbuskar och ruttnande äpplen, päron och plommon. Dessa fjärilar är ofta fräscha och har kläckts i Norden. Likt många flyttfåglar flyttar dessa fjärilar söderut för att finna lämpligare miljöer för övervintring. Flygtoppen för denna återmigration är i mitten på augusti. Då kan amiraler ses i stora antal vid klassiska flyttfågellokaler som Ottenby på Öland och Falsterbo i Skåne.

Livsmiljö:

Öppna blomrika marker, skogsbryn, skogsbilvägar och trädgårdar.

Värdväxt:

Främst brännässla men även humle.

Utbredning och status:

De flesta år är amiralen tämligen allmän i södra och mellersta Norden med gradvis minskande antal norrut. Den har även påträffats på Island och Grönland. Antalet fjärilar varierar mycket mellan år. Under sensommaren 1998 uppskattades antalet amiraler i Norden till flera miljoner. Under senare år har amiralen lyckats övervintra i Storbritannien och det är inte omöjligt att den kanske lyckas med det på regelbunden basis även i södra Sverige och Danmark framöver.

Vinbärsfuks

(eng: Comma Butterfly)

Polygonia c-album

Vingspann: 40–50 mm

Kännetecken:

Omisskännlig med sina extremt flikiga ytterkanter på såväl framvinge som bakvinge. Framvingens bakkant är också starkt inåtböjd. Om man ändå skulle tveka om arttillhörigheten avslöjas den direkt av bakvingens mörkbruna undersida som mitt på har ett iögonfallande vitt ”C” som givit arten dess namn på latin och även på danska och norska. Ovansidan är orange med spridda svarta fläckar och ytterkanterna är bruna med insprängda ljusgula fläckar. Undersidan är mörkbrun och bakvingen har något ljusare brun ytterdel än den mörkbruna innerdelen. En fjäril med hopslagna vingar påminner starkt om ett visset löv.

Levnadssätt:

Årets första fjäril som är på vingarna samtidigt som andra övervintrande fjärilar. Vinbärsfuksen har en mycket snabb flykt; när man stöter upp den från marken tar den ofta ett par meters höjd innan den försvinner blixtsnabbt. Under parningstiden försvarar hanen revir i en solig glänta. I södra Norden kan de tidigaste larverna under varma somrar ge upphov till en könsmogen sommargeneration som har ljusare gulröd översida och ljusare brun undersida (form hutchinsoni) än normalt. Deras avkomma är normalt tecknade, övervintrar som fullbildade fjärilar och blir könsmogna på våren.

Livsmiljö:

Mosaikartade miljöer som soliga gläntor i ädellövskogar, äldre trädgårdar, skogsbryn, stigar och bilvägar i skogsmark.

Värdväxt:

Sälg, alm, brännässla, humle, hassel och vinbär.

Utbredning och status:

Tämligen allmän i stora delar av Norden norrut till Bottenviken.

Nordens fjärilar

Ett standardverk för alla som är intresserade att veta mer om våra vackra och fascinerande menhotade dag­ fjärilar. Artpresentationerna är lika mycket ämnade till den som aldrig förr har tittat på ­ fjärilar som den inbitna ­ fjärilsskådaren. I slutet av boken presenteras ett urval av de främsta ­ ärilslokalerna i Norden. Författarens förhoppning är att boken ska hjälpa till att bevara ­ ärilsmiljöer. Med kunskap om arternas namn ökar intresset till att bevara dessa djur till eftervärlden!

Läs mer här om boken här

Om författaren

Bo Söderström, född 1967, är docent i naturvårdsbiologi och arbetar som chefredaktör på Kungl. Vetenskapsakademien. Han har varit fascinerad av fjärilar sedan han var liten. Bo Söderström har även gett ut andra naturböcker, bland annat de populärvetenskapliga Hur tänker din katt? och Hur tänker din hund? som utkommit på svenska och ­ era andra språk.